Under ILGA World är det inte bara seminarier, workshops och rundabordssamtal om statusen, historien och framtiden för vårt community, det är också ILGA’s general meeting. På grund av pandemin omfattar det år 2019, 2020 och 2021. Det är alltså tre års verksamhetsberättelse, revision, ekonomisk berättelse och rapporter från alla kommittéer som ska gås igenom. Och på onsdagen började det mötet med några punkter. Den andra och sista delen är på fredag. För att hantera den stora mängden information presenteras och diskuteras allting i workshops. Där kan de medlemsorganisationer som är närvarande ställa frågor och lägga förslag.
ILGA är en enorm organisation, med många medlemsorganisationer som är organiserade i sex geografisk regioner; Pan Africa, Asia, Europe, Latin America and the Caribbean (LAC), North America and the Carribean och Oceania. HBT-Socialdemokrater är medlemmar i ILGA Europe och har enligt stadgarna två röster under ILGA World-konferensen. Det är i den kapaciteten vi har möjlighet att resa hit och delta i samtal inte bara om situationen för hbtq+communityt i världen utan också om hur ILGA ska vara organiserade, vad ILGA ska ägna sig åt och göra medskick.
Möteskulturen vi som socialdemokrater från norra Europa har är givetvis väldigt annorlunda från många andras. Vi talar dessutom mängder av olika språk här i ILGA, och få har engelska som förstaspråk. Det leder till missförstånd, frustration och att möten drar ut på tiden. När organisationsutveckling ska diskuteras är det också lätt att trampa varandra på tårna. Vi kom väl förberedda, och hade läst de handlingar som delats ut i förväg. Andra hade inte hade haft samma möjlighet, ibland på grund av tekniska problem och ibland på grund av språkförbistringar. ILGA har två officiella språk; engelska och spanska. Just nu är det många som driver att lägga till franska, vilket i slutändan är en ekonomisk fråga.
De beslut som ska fattas i år är mest av administrativt slag. Men vi beslutade också under onsdagen att välkomna omkring 200 nya organisationer till ILGA, dessvärre uteslöts några också. Vi ska välja ny styrelse, nya co-chairs för våra styrkommittér och besluta om antal personer i kommittéerna.
ILGA växer, och består nu av närmare 2000 medlemsorganisationer. Årets konferens med ett tak på 600 deltagare är därför bara en liten, liten del av alla medlemmar och medlemsorganisationer. ILGA har en resa att göra, som organisation och som fascilitator. Men det jobb ILGA gör för sina medlemsorganisationer och som världsförbättrare är fantastiskt. Det jag tar med mig främst är hur oerhört inkluderande organisationen är för de som behöver det som bäst, och det stöd ILGA ger. Inte bara i att föra communityts röst till FN, OHCHR och andra viktiga rum utan att ILGA lyckas förmedla våra gemensamma problem och de som inte är det. Här på ILGA är ingen sämst, för alla har kommit olika långt i olika frågor. Sverige imponerar inte mer än någon annan, vi är till exempel kända för att ligga långt efter många andra när det gäller transfrågor. Här handlar det om hur vi når jämlikhet och inkludering för alla, det är ingen tävling i att vara bäst och det vi diskuterar på lunchen och fikarasten är hur vi löst olika problem, och vad som är nästa stora kamp. Och en av de största just nu är anti-gender-rörelsen som leds av trans-exkluderande feminister (TERF’s), på samma samordnade sätt och ofta av samma ideologiska skäl som abortmotståndare.
Ewelina Edenbrink
