Transgender Day of Visibility är en dag att minnas och synliggöra alla de som har har gått före. Alla de som genom sin ärlighet mot sig själva och omgivningen visat vägen för andra. Alla de som aktivt tagit ställning mot förtryck, protesterat och krävt sin rätt. Alla de som ställt sig i rampljuset och med hjälp av sina personliga erfarenheter visat på orimligheter och orättvisar i samhället.
Visat på regelrätta övergrepp från statsmakter och de sociala normernas instängdhet och förtryck. Att minnas alla de som inte längre orkat leva, minnas hbtq-samhällets tidigare ignorans och ovilja att med gemensamma krafter aktivt arbeta med att få till stånd förändringar och rätta till orättfärdiga orättvisor.
Det är en dag för reflektion, begrundande och en dag för att ta nya tag och nya beslut för hur vi kan gå vidare med att förbättra samhället på ett sådant sätt att det blir inkluderande.
På dalarnas Museum pågår nu id:TRANS. En stor fotoutställning av Elisabeth Olsson som är en av de viktigaste utställningarna som konstnären har gjort. Bilderna är har det typiska Olssonska maneret med det drama och djup som präglar det bildspråk som konstnären under åren har utvecklat men det finns också tydlig närvaro i brutal nakenhet över tingens ordning. I konstverken berättas om utanförskap och delaktighet, människors styrka kombinerat med skörhet. Utställningen är en intim berättelse och bär sin egna berättelse om T.
På väg hem från utställningen funderade jag över den tröghet alla reformer rörande T alltid landat i och orsaken till detta. Det finns inget enkelt svar. En av förklaringarna kan vara att de flesta relaterar till sig själva och sina egna erfarenheter då de närmar sig T-frågan. Ofta är det så människor fungerar då de träffar på ett område som de inte funderat på så mycket innan.
Att utgå från sig själv är dömt att misslyckas. Är det så att du inte har en egen personlig erfarenhet av T är du tvungen att lyssna till andras erfarenhet.
Tydligt blir det i den politiska debatten rörande vård och behandling, i den är vi många som relaterar till egen erfarenhet och tvekar i bland annat frågan om åldersgränser.
Det är dumt och oklokt och säger mer om den egna rädslan för det vi själva själv inte varit med om. Det vittnar också om en oförmåga att lyssna på de som berörs. I frågan om könstillhörighetslagen har det lett till kraftiga fördröjningar. Fördröjningar som faktiskt skadar de som är berörda. Det är ovärdigt.
Transgender Day of Visibility skall vi se som ännu en start för att med gemensamma krafter aktivt genomföra förändringar. Förändringar om innebär en tydlig förbättring i vardagen för många människor. Att verkligen lyssna på de som är berörda.
Det är nu dags att vi med gemensamma krafter åstadkommer den reella förändring som krävs!
