Under tonåren ljög hon om att hon var kär i sin bästa väns pojkvän – för att slippa frågor om varför hon aldrig dejtade några killar.
Georgiens mest kända aktivist inom hbtq-frågor heter Natia Gvianishvili och studerar för tillfället i Malmö. Aktuellt i Politiken har träffat henne för att höra hur rörelsen arbetar i Georgien och varför hon blivit självkritisk till sin roll som aktivist.
Vi träffas i kafeterian på Malmö Högskola. Natia Gvianishvili värmer sina händer runt den rykande kaffekoppen.
Sedan två månader tillbaka studerar hon globala studier i Malmö.
Under en Bergmanvecka på en liten, oberoende biograf i Tbilisi i slutet av Natia Gvianishvilis tonårstid, blev hon förtjust i det svenska språket.
– Jag tyckte det var ett märkligt språk, men jag gick igång på dess melodi, det lät fint.
Hon har studerat svenska i Tbilisi under ett par år, och för en tid sen var hon på en tre veckors intensivkurs i Kalix.
– Sedan barndomen har jag haft ett nära förhållande till Sverige och svensk litteratur. Jag har slukat nordisk – och framför allt svensk – litteratur.
Som enda barn flydde Natia Gvianishvili gärna in i böckernas värld när hon kände sig ensam. Familjen hade det tufft ekonomiskt, som majoriteten av alla georgier under mitten av 1980-talet.
– Jag föddes 1986, fem år efter Sovjets fall. Georgien hamnade helt utanför alla politiska och ekonomiska sammanhang. Böckerna blev min tillflyktsort och de skänkte mig otrolig glädje. Jag älskade att läsa om Karlsson på taket, Ronja och Pippi Långstrump.
– För mig är Pippi den första flickan som helt bröt mot alla samhällets normer och för mig var hon den första queera feministiska karaktären jag mött inom litteraturen, ja överhuvudtaget.
I 1990-talets Georgien fanns det ingenstans Natia Gvianishvili kunde få information kring frågor som rörde homo- och bisexualitet.
– Internet fanns men allt du hittade under den perioden handlade om hbtq-rörelsen i USA. Det gick inte att relatera till när du var en sjuttonårig tjej, kär i din bästa tjejkompis – och bodde i Tbilisi.
För att undvika frågor om varför hon ständigt var singel när alla hennes vänner dejtade den ena pojkvännen efter den andre ljög Natia Gvianishvili om att hon var kär i sin bästa väns pojkvän.
– Jag tyckte det var smart. Alla accepterade det svaret, det var ju förbjudet område.
Natia Gvianishvili minns slutet av sin tonårstid och de första åren som ung vuxen som ensamma. Mycket ensamma.
”Jag funderade mycket över vad det var för fel på mig. För det var ju den gängse uppfattningen i Georgien. Att homosexualitet var en slags sjukdom, en avvikelse.”
– Jag funderade mycket över vad det var för fel på mig. För det var ju den gängse uppfattningen i Georgien. Att homosexualitet var en slags sjukdom, en avvikelse. Jag var deprimerad under den här perioden och försökte att fokusera på studierna. Det var min räddning.
Genom universitetet började hon hänga i olika communities som kämpade för kvinnors och homosexuellas… Läs hela artikeln på AiP.se »
För innehållet i denna artikel ansvarar HBT-S och Olof Palmes Internationella Center med ekonomiskt stöd från Sida. Sida ansvarar ej för innehåll, form eller åsikter.
