Trots det skiljer sig Migrationsverket åt i sina bedömningar beroende på vem det är som fattar beslutet, vittnar jurister och frivilliga i hbtq-världen om. Det tycks råda en fullkomlig asylroulette.
Migrationsverkets riktlinjer förordar individuell prövning, ändå blir personer konsekvent nekade tillstånd med samma motiveringar och hänvisning till bristande tillförlitlighet.
Frågor som enligt Migrationsverkets egen styrning inte ska äga någon avgörande vikt, ges enormt utrymme. Till exempel att man inte vetat om att man var homosexuell förrän sent i livet eller att man inte skäms.
Homosexuella från samma land beter sig inte likadant, något som är självklart. Att fly sitt land och söka asyl är i sig en risk för en person, vilket är anledningen till att Migrationsverket i sina riktlinjer inte ska se det som en trovärdighetsbrist om en person åberopar sin sexuella läggning sent i processen.
Migrationsverket måste börja ta ansvar för att utredare och specialister på Migrationsverket får den kunskap som behövs för att förstå sina riktlinjer och de kontexter svaren behöver sättas i. Tjänstemän som konsekvent avslår ansökningar från personer som åberopar sexuell läggning som asylskäl behöver utbildas. HBT-specialister ska inte utgöras av personer som har som utgångspunkt att sexuell läggning inte kan bevisas, eller med utgångspunkt att de som åberopar sexuell läggning som asylskäl ljuger. Det kan aldrig få vara den enskilda tjänstemannens bristande kunskap eller människosyn som ska avgöra vem som vinner asylrouletten eller inte.
